Dela nyhet
Läs om Anton Vilstrup
12 apr 2016 0 kommentarer
Från dagens Alingsås Tidning.
Anton vill göra skillnad
Trots att Anton Vilstrup bara är 23 år har han samlat på sig imponerande meriter tack vare sin känsliga vänsterfot. Nu hoppas han kunna bidra både på och utanför planen i Vårgårda IK.
– En anledning till att jag kom hit är de sociala projekten som jag får möjlighet att vara delaktig i.
Det är några timmar innan Vårgårda IK:s sista träningsmatch inför säsongen.
Laget har matchat hårt och förväntningar utifrån pekar på att laget, precis som förra säsongen, kommer att blanda sig in i toppstriden i division III.
Ett nyförvärv som bidrar till den bilden är Anton Vilstrup.
Med meriter från ungdomslandslaget och spel i division I med Skövde AIK är det kanske inte så konstigt att folk har förväntningar.
– Och de förväntningarna ska också finnas. Vårgårda har ju tagit hit mig av en anledning. Klart att jag känner ett ansvar att jag ska prestera på planen. Det är min förbannade plikt att göra mitt bästa, jag ser verkligen fram emot att få visa vad jag kan, säger han.
Känner du en press?
– Alltså, press kan också vara något bra. Så upplever jag det i alla fall. Jag växer med pressen.
Han berättar att han snabbt kom in i laget.
– Jag har varit runt i olika föreningar, men frågan är om jag någonsin känt mig hemma så snabbt som jag gjort här i Vårgårda. När jag bestämde mig att lämna Skövde och sedan Mariestad visade Vårgårda IK snabbt sitt intresse och bjöd hit mig. Det var helheten som slog mig: de sunda värderingarna, känslan av att vi gör allting tillsammans, eldsjälar som brinner för klubben, berättar han.
– Ta en person som Gabor Hacker. Han ger alltid så mycket energi för att vi ska ha det bra och trivas. Det finns en oerhörd seriositet i föreningen från sportgruppen, tränarna och spelarna.
Hur ser du på dina fina meriter som är tunga i division III-sammanhang?
– Klart att jag har fått vara med om saker som har utvecklat mig som spelare och människa. Att få vara med och spela i ungdomslandslaget var en oerhört stor ära för mig och nyttigt på många sätt. Men i längden så betyder det där inte så mycket. De som var bäst då hade kanske sin topp av karriären i tonåren, sedan kom andra ikapp. Det handlar ju om nuet i dag.
Just nu studerar Anton Vilstrup det svenska språket på Göteborgs universitet. Han pendlar från Göteborg till Vårgårda tillsammans med David Lager, som han känner sedan innan, och beskriver deras relation med tre ord: ett gift par.
– Det är aldrig tråkigt när jag pendlar med David, han har alltid något i kikaren. Just nu driver vi ett projekt tillsammans där vi hjälper nyanlända, både killar och tjejer, in i föreningslivet. Vi har precis sjösatt projektet, men redan nu känns det häftigt att känna vad vi kan bidra med. Fotbollen är kanske det bästa sättet att bygga broar på, att sudda ut vi och dom-snacket som finns. Det finns bara ett vi. Och för att vi ska förstå det tror jag på samarbeten, att vi träffar varandra och hjälper varandra.
Varför studerar du det svenska språket?
– För att språket är ett sådant viktigt verktyg. Ibland känns det nästan som att bra argument kan förlora mot ett riktigt bra språk. Det är diskussionerna som intresserar mig, att ha idéer och framförallt en röst.
Det verkar viktigt för dig.
– Klart att det är. Annars sitter man ju hemma och tittar på och låter andra ta besluten. Alltså, jag har ingen övertro på att det jag säger eller gör kommer att förändra saker i det stora hela. Men jag lyfter gärna på varje sten som jag kan lyfta på om det är ett bra sätt att belysa saker som inte står rätt till i vårt samhälle, berättar han.
– Jag vet inte riktigt vad mina studier ska leda till, men jag vill jobba med människor i framtiden. Att se människor, att tala med människor. Det kanske blir lärarsvängen, jag är fortfarande en kluven 23-åring som inte riktigt vet vad jag ska göra med mitt liv, säger han och skrattar.
Men på fotbollsplanen vet Anton Vilstrup precis vad han vill.
– Bidra med en fartfylld vänsterkant. Vänsterfoten är mitt vapen: fasta situationer, uppspel, att hitta så många öppnande passningar som möjligt.
Läs hela intervjun i tisdagens papperstidning
Kommentarer